Pappaklausulen

Och jag antar att pappa inte kan bo hos dig? säger sonen. Mamman svarar honom med en blick. Jag har hjälpt honom tillräckligt, säger hon. Jag med, säger sonen. Men jag valde inte honom. Det gjorde du. Han valde inte dig heller, säger hon.

En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig.

Jonas Hassen Khemiris nya roman handlar om familjehemligheter och blodsband, om gatstenar och dinosaurier, om kärlek och svek. Och utmaningen i att fortsätta vara familj, trots allt.

Köp boken här. 

• Recensionsdatum: 2018-08-31
• Antal sidor: 367
• Omslagsformgivare: Lotta Kühlhorn

PRESSRÖSTER

”Smart och enkel, och med en storhet gömd i detaljerna, i människomönstren som blottas, är Pappaklausulen Khemiris bästa roman – och dessutom en av litteraturårets klaraste höjdpunkter.”
Victor Malm, Expressen

”Stor igenkänning och stor humor. Jag skrattar mycket och med hela kroppen.”
Lidija Praizovic, Aftonbladet

”Det slår gnistor om boksidorna”
UNT

”Det är rik berättelse, präglad av starka smärtpunkter och ett flödande vackert språk. Jonas Hassen Khemiri fortsätter att vara en författare man inte bör missa ett ord av.”
Stefan Eklund, Borås Tidning

”Här har vi den svenska litteraturens stora förnyare, med en unik förmåga att ingjuta energi och spänst i sin prosa. [—] Jag är omåttligt imponerad av denna Khemiris femte roman”
Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”Det handlar om känsla för humoristisk tajming och ett absolut gehör.”
Mats Kolmisoppi, GP

”Rolig och hjärtknipande.”
Therese Eriksson, Tidningen Vi

”Jonas Hassen Khemiri trycker gasen i botten när han skildrar småbarnslivets stress och svek. I nya romanen är igenkänningsfaktorn en källa till både skratt och obehag.”
Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Den roman som Jonas Hassen Khemiri skrivit är ett lågmält uppror, en försynt frigörelseprocess och ett ömsint försvar för att försöka fortsätta vara en familj. […] Det är inkännande, underfundigt, men framför allt vardagsnära. En roman utan åthävor som ändå fångar något av den eviga och såriga kamp för förståelse och en smula närhet som barn ibland ägnar sig långt, långt efter den punkt då de borde vara vuxna.”
Jenny Aschenbrenner, SvD