Apatiska för nybörjare

I mitten av 00-talet insjuknade ett stort antal barn i Sverige. De slutade äta och dricka, de förlorade kontakten med omvärlden, de blev apatiska. Gemensamt för barnen var att deras föräldrar var flyktingar som antingen väntade på eller redan hade fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Vad var det som hände egentligen? Välkommen in i en manipulationsmaskin där sanningen vänds ut och in.

I ett flöde av absurda och komiska situationer får vi följa ”Utredarens” jakt på vad som hände med de apatiska flyktingbarnen i mitten av 00-talet. Skulden bollas fram och tillbaka mellan en familj, en tjänsteman och en politiker, allt medan verkligheten bit för bit krackelerar till något oigenkännligt. I denna svarta komedi, full av tempoväxlingar, kastas sex skådespelare mellan 34 olika roller.

Pjäsen är inspirerad av Gellert Tamas bok De Apatiska.

Recensioner

Sverige

Om Stockholms Stadsteaters uppsättning:

”inte bara skickligt framförd utan också genuint viktig för ett demokratiskt samtal… Khemiri är en gudabenådad dramatiker.” /SvD

”oerhört intelligent teater… skådespelarna fullkomligt briljerar… Främst Niavarani, som med sin komiska timing och magnetiska utstrålning är omöjlig att släppa med blicken.” /Upsala Nya Tidning

”Lysande, svart och uppsluppen satir… en blixtrande genomlysning… Sara Gieses regi osäkrar pjäsen… fruktansvärt roligt gjord.” /DN

”Djupt berörande, förbluffande roligt och i slutändan uppfordrande… Ensemblen är klockrent samspelta.” /Aftonbladet

”Överraskar och chockar därför att vi plötsligt stirrar oss själva i vitögat… en ensemble i toppform… Ole Forsberg är komiskt skrämmande med en sylvass gestaltning av den sympatiske tjänstemannen… Shima Niavarani och David Lenneman missar inte ett tonfall, en blick eller gest” /Nummer.se

Om Folkteaterns version:

”…massor av humor, en oväntad lätthet och en fräckhet som närapå gränsar till förtal… Att ett dokumentärt skandalstoff bara några år gammalt kunnat omvandlas till dräpande komik och lysande teaterkonst är en smärre prestation, men så är Khemiri en mästerlig stilist. Och Nina Wester – som gjorde braksuccé med Riksteaterns uppsättning av Johan Hiltons No teers for queers – är en regissör med unikt gehör… En fin ensemble som förmår uttrycka motstridiga röster, minnen, sanningar. Mångsidigheten gör det spelbart, riskabelt, dynamiskt, samtidigt underhållande och tillgängligt. Det är en teater jag gillar skarpt.” /Göteborgs-Posten

”viktig, brännande teater… tar oss både till komiska höjder och ner i svarta, tragiska dalar. Det är en lagseger, rapp och bitsk… Berättandet är dynamiskt, snabbt bollade repliker som raskt för handlingen framåt kan omärkligt övergå i fördjupningar av enskilda öden…” /Nummer.se

”Jonas Hassen Khemiri han har ju ett fenomenalt språk, en underbar lätthet, med fantastiska associationsbanor, det är som att klicka sig fram på välfungerande internet, man bara går vidare och hamnar någonstans man inte alls trodde att man skulle hamna… han utnyttjar teatermediets möjlighet till de här snabba bilderna och till gestaltning… Mycket är lysande. Och där är Shebly Niavarani, skådespelare, ett exempel på det. Han har underbar plastik, en komisk plastik i sitt ansikte, men också en nakenhet som gör att han hittar fram till den här smärtan.” /Kulturnyheterna SVT

”…detta är riktigt vital och angelägen teater… Fiktion möter verklighet. Luckor fylls i med fantasier och spekulationer; poängen är att de här inte utges för att vara något annat. Med klichéer och svart humor bjuder Apatiska för nybörjare in till ett drabbande resonemang om akuta frågor, utan att vare sig förenkla problematiken eller blanda bort korten i skuldfrågan.” /Svenska Dagbladet

”Med tanke på ämnet har det blivit en oväntat uppsluppen pjäs… Med lika lätt hand som den är skriven, är den regisserad av norska Nina Wester. Tablåerna bryter oförmedlat in i varandra… Andra gånger kastar sig föreställningarna ut i farsartade fantasier.” /Dagens Nyheter

”Ord står mot ord, och det passar en lekfull pjäskonstruktör som Khemiri perfekt… Lars Magnus Larsson, Shebly Niavarani, Natalie Sundelin och Ulla Svedin går med liv, lust och engagemang in i sina ständiga rollbyten, skiftande från tioåringar till åttioåringar. När Niavarani gör en perfekt mimisk imitation av Fredrik Reinfeldt utbrister förstås jubel i salongen… även vi rättänkande kan behöva rannsaka oss själva, innan vi skadeglatt skrattar åt andra”. /Expressen

”Jonas Hassen Khemiri är ett geni… Khemiri besitter en hisnande förmåga att vända och vrida på språket… en ytterst samtrimmad liten ensemble. För den smidiga lyckade regin står norskan Nina Wester, som prisats för tidigare samarbete med Khemiri. Inget jag sett tidigare på nya Folkteatern överträffar denna satsning… Den täta enaktaren är ett under av komplexitet. Personligt och politiskt samexisterar på ett mycket raffinerat vis… Att kunna göra svart komedi om denna nu lite bortglömda skandal är rasande skickligt. Pjäsen är fruktansvärt slagkraftig och effektivt berättad i rasande tempo.” /LO-tidningen

Germany

“Anne Bader has staged this play as a cool/sparing but still jolly and partly entertaining search for the truth… A very thought-provoking play without a definite ending.” /Hamburger Abendblatt

“The well-known Swedish author Jonas Hassen Khemiri wrote a play with the manipulation of truth as its theme.”/Szene Hamburg

“What is the truth? What is true? What is a mere rumour? What is fabricated? When Jonas Hassen Khemiri’s highly topical play Apathy for Beginners ends, no one knows for certain any more.” /Westfalen Blatt

“Jonas Hassen Khemiri has adapted Tamas Gellert’s book of reports of apathetic refugee children and developed it into dramatic artistry, applying much of the theatrical range to highlight the multiplicity of a political phenomenon… Uncomfortable theatre at its best.”/Neue Westfälische Zeitung

Urpremiären ägde rum på Folkteatern hösten 2011 – i regi av Nina Wester. Andra premiären på Stockholms Stadsteater våren 2013 i regi av Sara Giese, med Shima Niavarani, Mia Ray, David Lenneman, Ole Forsberg, Ann Petrén och Joel Spira. Även premiär våren 2013 på Norrbottensteatern – i regi av Dag Norgård.

Den har även spelats i Tyskland och Italien och sänts på SVT.