Hösten 2010

Voff! Har ni hört talas om FACE? Fem konstinstitutioner har slagit sig samman och gjort en gemensam grupputställning med samtidskonst som just nu går på turné i Europa. Titeln på uställningen, ”Investigations of a dog”, kommer från en Kafka-novell som handlar om en talande hund. Fem författare från fem olika länder har fått i uppdrag att skriva en egen text inspirerad av Kafkas. Khemiri är precis klar. Texten blev en långnovell som kommer att tryckas i en separat bok, på svenska och engelska. Utställningen öppnar på Magasin 3 våren 2011.

Montecore har fått ett italienskt pris! The John Fante Prize delas ut i Torricella Peligna den 20e augusti. Grattis Kadir! Apport!

Och PS vi fick PRECIS reda på att Rogalands teaters version av Vi som är hundra (regi Nina Wester) fick det prestigfyllda HEDDA-priset för årets föreställning i Norge! Grattis till den asfina ensemblen!

Ge upp? Vi? Du måste skämta! Det är nu det börjar. Det är precis såna här valresultat som får oss att vakna upp och inse att vi måste flytta fram våra positioner. Torka tårarna, vässa argumenten, kavla upp ärmarna, slipa tungan och inse att det bara är fyra år kvar till nästa val. Men i en parantes: Är det inte fascinerande många som plötsligt vaknar upp och postar radikala Vi-gillar-olika-badges på fejan och verkar helt chockade över att det plötsligt finns rasism i riksdagen? Minns de inte en viss statsministers prat om social turism? En viss migrationsministers lögner om de apatiska flyktingbarnen? Ett visst partis förslag om obligatoriska gynekologundersökningar för högstadieungdomar? Äh vi ska inte göra misstaget att rikta vår energi i fel riktning. Och för övrigt anser vi att Karthago bör förbrödras. Och försystras. Och föryngras. Och förnyas.

Resten av oktober, skolsnack i Karlstad, lärarsnack i Höör och Varberg. 14 oktober kl 19 läsning av Berlintexter ackompanjerad av Göteborg Wind Orchestra som spelar bland annat Mahler och Kurt Weill.

På tal om musik, ett tips som faktiskt är svenskt och inte ens hiphopskt: Wildbirds and Peacedrums asfina skiva Rivers! Det är som drumnbass. Fast basen är ersatt med sång. Så det blir alltså drumnsong. Och det är inte alls som drumnbass. Låten ovan är från förra skivan, ett perfekt soundtrack att ha på repeat för oktober 2010. If we fall we never rise again – fast om vi faller så reser vi oss igen och igen och igen och igen. Ok? Bra. Då säger vi så.

Så blir det november 2010 och Malmö har hamnat i en tidsportal och sugits tillbaka till 90-talet med rasseparti i riksdagen och en ensam (eller?) galning som skjuter människor med så kallat icke-svenskt utseende. Allt är så mycket en upprepning av historien att det känns som om det är dags att gå upp på vinden och leta fram sin gamla personsökare, sin Sony-freestyle och sin Salomon-ryggsäck. För när ska vi börja lära oss av historien?

Fast samtidigt så rör vi oss förstås framåt för internet fanns inte på samma sätt när Lasermannen höll Stockholm i skräck på 90-talet och utan internet så skulle vi inte ha Wikileaks och utan Wikileaks så skulle vi inte veta hur många civila irakier som har dött till följd av ockupationen och utan internet så skulle vi inte ha youtube och då skulle inte alla gå runt och säga ”jag ska klippa hans tung” och ”jag ska göra kaos med han”.

I pjäsiska nyheter: The Play Company har arrangerat en läsning av Invasion! i New York. Förhoppningsvis har pjäsen USA-premiär i vår. Och i Eskilstuna har Scenkonst Sörmland haft premiär på Bling it up som består av två delar – före paus: en välspelad pjäsversion av Fem gånger Gud. Efter paus: en streetdanceföreställning som hämtar inspiration från pjäsen.

1 december åka till Cloud Nine (Norra bantorget/Torsgatan 1) för att ikläda sig rollen som en ”första generationens hiphopgubbe” (=klubben heter så). Uppdrag – att tillsammans med Mighty Moët Mohamed spela skivor med Nas-tema från kl 19-01. Ryktet säger att det finns Henny-spons och chicken jerky på specialmenyn.

2 december samtala om teaterskrivande med Johanna Koljonen på Musik- och Teatermuseet, kl 19-20.

8 december schweizisk premiär på Fem gånger Gud, på Theater Biel-Solothurn.

Resten av december; varva föreläsningar med färdigfilandet eller hm om vi ska vara helt ärliga startskrivandet av den där nyårsnovellen som ska lämnas till Expressen innan jul. Något annat? Nej helt vanlig rutin, skicka fakturor bli rik, slösa pengar i butik, fira jul bli sikh, fylla år få panik, fira nyår ta arsenik. I vår bli ett lik eller köpa en tik eller varför inte starta ett fik.

Fast OJ om vi hade haft några pressar så hade vi behövt stoppa dem nu för det har exploderat en bomb i Stockholm City och Khemiri har skrivit en ny text om den paranoida känslan i staden.