Alla tiders klassiker

Handen upp om ni känner till att Khemiri i fem år har extraknäckt som medlem i Kulturrådets referensgrupp för nya klassiker. För ni minns väl Alla tiders klassiker? Det var de där böckerna som fanns när man gick i skolan, 100 till antalet, väldigt många var väldigt bra, enda problemet (förutom den lite crappiga loggan) var att så många av dem var skrivna av döda vita västerländska män. Och att det inte fanns någon bok från Mellanöstern, Afrika, Australien eller Asien. Så den nya referensgruppen fick i uppdrag att välja 50 nya titlar som ska KOMPLETTERA den första listan. Nej lugn nu! Sätt inte nubben i halsen. Slit inte av dig folkdräkten. Ta ett djupt andetag innan du skriver inlägg om att det är SKANDALÖST att den nya flumskolan sänker kraven på läsning. Gruppen kommer INTE ta bort Dostojevskij, Hemingway eller Söderberg från kanon. Bara komplettera dem med übergrymma böcker av författare som Achebe, Kincaid, Fuentes, Hedayat, Mahfouz, Dangarembga, Lispector (bilden) och Forough Farrokhzad.

Nu är projektet avslutat – 50 nya titlar har lagts till originallistan och från och med NU så är alla världens klassiker LITE (men inte så mycket) mer representativ av världen. Här finns hela listan.

Men visst. Man kan såklart hävda att uppdraget är helt freaking omöjligt. För hur skapar man en representativ, könsbalanserad världskanon när man bara får utgå från existerande svenska översättningar? Hur väljer man böcker som är klassiker när de samtidigt ska stimulera läsning och inte får vara för krångliga för unga läsare? Var finns den där perfekta queeriska turkiska romanen skriven av en kvinna på 1800-talet? Men ett svårt uppdrag är inte ett tråkigt uppdrag och bara tanken på att någon kommer upptäcka Duras Halv elva en sommarkväll eller Mishimas Sjömannen som föll i onåd hos havet gör allt värt det.