Våren 2009

Hejdå nollåtta, hejdå året som luktar brandrök från mordbränder i Högdalen och låter av stöveltramp från Salem och skapar Åkalla-rysningar och läskig 90-tals-flashback. För det är väl inte så att historien upprepar sig. (Eller?)

Det ryktas att Khemiri efter att ha firat sin 30-årsdag med en friflödande anagramfest har lämnat landet för att finna stipendisk skrivro på ett ställe där lägenheterna har oändlig takhöjd och trapphuset viskar hemligheter och Berättelserna Existerar Riktigt Levande I Närhet om ni fattar vad vi menar? Såklart ni gör. En ny pjäs skrivs för Göteborgs stadsteater. Premiär hösten -09.

Vi har dock STARKA misstankar om att det där med skrivro bara är ljug för vi vet att 15 kilo böcker fyllde hans resväska och istället för att samla egna ord så glider han bergis bara runt i andras genialt formulerade världar. Där finns Enquists alternativa liv och Frames änglar och Gombrowicz dagbok och Wintersons passion och Bölls bröd och Tichýs asbraiga Fält. Plus Fuentes och Sabato och Vargas Llosa fast det är bara den förstnämndas Aura som kommer få fullhjärtat stöd på nästa Alla tiders Klassiker-möte.

Annat skoj: Ny novell skriven för Myrios novellförlag. Och bonusgrej: 10 Konstfackstudenter har fått i uppdrag att göra kortfilmer baserade på två Khemiri-noveller. Resultatet kan du se här. Och de visas även på Kulturhuset i Stockholm den 28 januari.

Februari noll nio betyder färdigfilning på nya pjäsen för Göteborgs Stadsteater och spridda föreläsningar och bara paus för att resa till Österrike och följa Abulkasems fortsatta erövringar. Khemiris pjäsdebut Invasion! sprids alltså vidare över Europa som ett virus och den 6 februari är det premiär på den anrika respektingivande Schauspielhaus. Teaterkompisar säger att det är en av Europas bästa teatrar. Vi som gör den här sajten håller tummar och tår för att föreställningen ska vara lite, bara LITE mer färgstark och livlig än den flashiga affischen:

Samtidigt i Svea rike fortsätter Fem gånger Guds Riksteaterturné.

10-14 mars vankas det premiär av Invasion! i London på Soho Theatre! Lucy Kerbel regisserar. Khemiri åker dit och medverkar i BBC:s klassiska radioprogram The Forum den 11 mars.

Och obs obs – stoppa pressarna, för alla Sofo-sniffande-stewreplane-softande-Stockholms-bor. 28-30 mars kommer Riksteaterns version av Fem gånger Gud till Kilen på Kulturhuset.

1 april gör Khemiri traditionsenligt besök på Valstaskolan i Märsta för att snacka teater med fina kids, svara på frågor om allt från författarskap till cash-intjäning, titta på elevernas dramatisering av novellen ”Spöket Milton” och åka hem på pendel med varma hjärtat.

HAU i Berlin återupptar Invasion! igen, ett kort gästspel 8-10 april på HAU 3 (i Kreuzberg). Khemiri samtalar med regissören Neco Çelik 9 april efter föreställningen.

19 april börjar Språkresan sändas, Utbildningsradions nya språkprogram. Khemiri är med i slutet av varje avsnitt och läser en tillpiffad språkregel från Montecore, svart kostym mot en greenscreeninklippt bakgrund.

27 april presenteras svensk litteratur i Wien och då är Khemiri på plats tillsammans med Carl-Henning Wijkmark, P O Enquist, Katarina Frostensson och Mikael Niemi.

Våren börjar lukta sommar och parkbänkar värmer ryggrader och Khemirisarna sprider sig över världen, nu senast via kurdtunisiska bröllopet i den minimala tyska orten Muschenheim. Dansen var oändlig och farmor Yamina visste exakt hur lite man kunde lita på den andra sidan och det var minst fyra Younesar under samma tak. När det inte gås på bröllop så är det påfyllningsperiod, läser Robert Walser och Johan Kling och UKON och Mahasweta Devi i en salig blandning.

4 juni Föreläsning i Bryssel, inbjuden av EESC att inleda L’été au cese déjeuners littéraires. Fyra europeiska författare bjuds in vid fyra separata tillfällen för att presentera sitt författarskap framför en lång rad flaggor.

Resten av sommaren: Läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa och ibland känna ”HURRA vad många grymma saker som finns där ute som man har missat” och ibland känna ”HELVETE vad många grymma saker som finns där ute som man har missat”. Tex tja ”Mina vänner” av Emmanuel Bove. Och så den där jobbiga följdfrågan ni vet: Varför ska man ens försöka skriva något själv när allt det här grymma redan finns?