Våren 2010

Nytt år nytt decennium och Khemiri befinner sig i läsaskrivamode i en inte så hemlig inte så avlägsen stad. Läsandet har varit ondskefullt och illvilligt på sistone – böcker som älskades i somras visar sig vara sämre än man minns dem när man återläser. Det kanske var solljuset som lurades. Parkbänkarna. Cykelfärderna. Uteserveringarna. Men vissa saker håller alltid för omläsning oavsett väder. Som P-O:s geniala Nedstörtad ängel. Och Alejandros odödliga Till vår ära. Och så (faktiskt och ganska otippat) Susan E Hintons Outsiders som lästes om på uppdrag av Kulturrådets Klassikerserie. Det är en sån där bok som på något skumt sätt lyckas överleva år efter år. Trots att det är en ungdomsbok. Och trots att Matt Dillon är med i filmatiseringen. Bonusinfon (cutandpastad från kära Wikipedia) är att Hinton bara var 15 år när hon skrev romanen!

I mer dramatiska news:

21 januari har Vi som är hundra premiär på Rogaland Teater i Stavanger. Regi: Nina Wester. Dagen innan görs det en öppen läsning av Khemiris första pjäs Invasion! Allt tyder på att författaren i egen hög överskattad person kommer att närvara. Först delta i ett samtal i samband med läsningen och sen kolla premiären och undersöka hur mänskligheten ser ut gestaltad av en kvinna splittad i tre olika åldrar. På norska.

Hur mår februari? Jo exakt såhär mår februari: Februari sitter på fastfrusna tåg, har precis vaknat, rest hem till sin toksnöiga hemstad, familjehängt och träffat världens löveligaste guddotter. Februari ser fram emot att Gil Scott-Heron snart släpper ny platta och undrar where did the night go och hoppas att skivan blir soulevig snarare än spokenwordig. Nu en vecka av skolsnack, konferensföreläsning och skrivutbildning. Enda trista grejen: att missa den inofficiella och lite hemliga tyska underjordspremiären av Fem gånger Gud. Det är inte Denzel som spelar Idris, det är inte Meg Ryan i rollen som Blanca. Men det är duktiga amatörer på Boxhagener Strasse 18 i Berlin-Friedrichshain med premiär 6 februari.

Och när vi ändå är på ämnet: största grattis till Rogaland Theater i Stavanger för att deras Vi som är hundra hyllades med sexor i tärningsbetyg och euforiska recensioner.

10 februari föreläsning/läsning på Hallunda bibliotek, Norsborg kl 18.

24 februari läsning av noveller in English på Kaffee Burger på Torstraße 58 i Berlin 21.00. Arrangeras av engelsspråkiga Ex-Berliner som har intervjuat the writer himself här.

Och JUST när fransoserna trodde att de var säkra så visar det sig att nej nej nej Abyyyylkazzzzeeem est finelement ici! Oui c’est vrai den franska versionen av Khemiris pjäs Invasion! går på turné över La France. 19 mars-17 april spelas den på den ståtliga Théâtre Nanterre Amandiers utanför Paris.

Eller om man råkar befinna sig i italienska Valperga över helgen: Den 6 mars framträder Khemiri på kulturfestivalen LibrinTerra. Montecore har nämligen kommit ut i en eminent italiensk översättning av Alessandro Bassini (med den snygga undertiteln: Una tigre molto speciale). Kl 20.30 på Teatro Comunale, Via Verdi 7.

Eller om man är Sverige: Den 24 mars kl 19 kommer Khemiri till Dieselverkstaden i Sickla för att tala under rubriken: Böckerna som har räddat mitt liv. Och den 26 mars blir det högläsning och vinsörpling på Uppsala stadsbibliotek kl 18.30.

Och pst. Vill ni veta en hemlighet? Det har ryktats om att Khemiri har haft det lite motigt på sistone. Att orden har bråkat och inte velat forma sig i rätt ordning. Men nu… de senaste veckorna (veckan? dagarna? timmarna?) så finns det tydligen ett nytt projekt som har fått Khemiri att återvända till orden. Grannarna i Berlin vittnar om ett knackande ljud (som av fingrar på tangenter), dönerstället på hörnet vittnar om att det långa spinkot har kommit förbi och köpt exakt samma sak vid exakt samma tider, kompisar skvallrar om inställda fikor och tidiga hemgångar. Kanske är det något pjäsrelaterat? Vi har ingen aning men vi har anlitat en privatdeckare som ska spana på avstånd och lämna rapporter under våren. Stå stämd/stay tuned.

April månad och privatdeckaren som har fått i uppdrag att luska ut vad det är som Khemiri skriver på just nu levererar sin första rapport. Den är ett under av magnifik under-cover-stalking.

Vår privatdeckare har klätt ut sig till rörmokare och installerat en avlyssningsmaskin i Khemiris rörsystem som registrerar att en och samma låt går på repeat i lägenheten. Det är troligen den HÄR överjävligt grymma Organismen-låten. I bakgrunden hörs en hes röst (Khemiris?) som rappar med i textraderna och ibland mumlar något om att Organismen aka Floyd forward aka Gudfadern från Luthagen är helt jävla otrolig.

Sen klädde vår privatdeckare ut sig till soptömmare och gick igenom husets pappersåtervinning och hittade en utskrift av ett fragment av en skiss på något som såg ut som en scenanvisning. Betyder detta att Khemiri skriver på en ny pjäs? Vi tror det.

Sen tog vår privatdeckare det avgörande steget. Han klädde ut sig till Khemiri själv. Han förlängde sin kropp, förtvinade sina muskler, lånade sin egen nyckel, gick in i lägenheten, skrev en och en halv scen på det som verkar vara en ny pjäs, åt en middag perfekt anpassad för författare, fotade sin maträtt och skrev sen en uppdatering på sin hemsida om sig själv i tredje person. Distanslös? Moi? Inte alls.

Allt medan den riktiga Khemiri befann sig i Paris för att prata pjässkrivande på Institut Suédois i Marais (8 april), åkte till Zagreb för att föreläsa för svenskstuderande (19-22 april) och landade i Karlstad för att prata om politik och skrivande (28 april).

Oj just när Khemiri trodde att det han höll på med (repliker scenanvisningar kommatecken) var viktigt så hände det saker som var ungefär tusen gånger viktigare. Parisvistelsen kortades pga av släktsjukdom och Khemiri reste ned till Tunis på akutuppdrag och sen hem till Sverige igen i ilfart två dagar innan det vulkaniska isländska askmolnet lamslog Europas flygtrafik.

Majplanerna är som följer. Först politik i festform. Stor 1-maj-fest på Färgfabriken, Liljeholmen, arrad av ABF, DJ-båset ägs av Carin Jigga Jämtin, Lars Ludacris Ohly och Jonas Heather-B Khemiri. Vi kan sätta våra vallöften på att Khemiri och hans deadlinemustasch kommer spela den här låten eftersom PackFM ställer en så bra fråga (Yo, remember when everybody was all like, ”HipHop is dead” and ”Fuck Bush”? Yeah, you know. Yesterday. Now everybody’s wearing Obama shirts and we got songs called “LOL Smiley Face”. Did I miss something?)

Och förutsatt att vulkanen håller sig lugn så blir det föreläsningar i Italien 3-5 maj (Rom och Neapel). Och sen, på andra sidan Atlanten; en Invasionsworkshop med The Play Company. EDIT: Workshoppen inställd pga beef mellan agenter om rättigheter och ekonomiska avtal. Khemiri står i mitten med peace-tröja och fredspipa med den här låten i lurarna. För vi är väl alla i samma gäng. Eller?

20 maj norsk Invasionspremiär på Den Nationale Scene i Bergen.

26 maj föreläsning på Språkforum och sen ett traditionsenligt besök på S:ta Ragnhildgymnasiet i Södertälje.

I juni finns det bara en sak att göra: att cykla fram och tillbaka över broar. Samtidigt som man minns Gaza Gaza Gaza. Samtidigt som man lyssnar på Mats Nileskärs fina Nas-intervju på P3 Soul. Samtidigt som man läser korr på den engelska översättningen av Montecore. Samtidigt som man tänker att översättaren Rachel Willson-Broyles är genial som har lyckats amerikanisera språkreglerna. Samtidigt som man firar att ett första draft på en ny pjäs har lämnats in. Samtidigt som man är i Köpenhamn och reppar på Festival För Ny Europeisk Dramatik 2010. Samtidigt som man önskar originaluppsättningen av Vi som är hundra lycka till på teaterbiennalen i Wiesbaden där den ska spelas på New Plays From Europe. Samtidigt som man läser Stig Sæterbakken och Shen Congwen. Samtidigt som man undviker a-brunnar, speglar och stegar, håller tummar, knackar trä, pepprar och saltar och axelspottar. Allt i ett försök att påverka sånt som man inte kan påverka. Samtidigt som man alltså cyklar fram och tillbaka över broar. Fram och tillbaka. Igen och igen och igen.

Säg nu helt ärligt vilken fråga du allra helst skulle vilja ställa till Khemiri? Var i Berlin köper han sina döners? Vilken text skäms han mest över att ha skrivit? Vilken svensk författare är han mest impad av? Hur glad är han över att den norska produktionen av Vi som är hundra har nominerats till två Heddapris (≈norska teaterns Guldbagge) för bästa föreställning+bästa kvinnliga huvudroll? Och hur kommer han göra för att smuggla in det på sin hemsida? I nästa nummer av Vi Läser så är Khemiri gästande frågosvarare. Skicka alla slags undringar till khemiri@vilaser.se, senast 1 augusti.

Och annars? 1 juli åker Khemiri mot Peace & Love-festivalen i Borlänge för att vara med i en debatt om Det Fria Ordet kl 14.30 på scen Phoenix. Därefter högläsning av noveller kl 16-16.30 på samma scen. Sen hemåkning. Eller Brother Ali på fredagskvällen? Sen hemåkning. Eller Jay Z på lördagen?!

Och förresten. I sommar så har Khemiri fått i uppdrag att välja ut och introducera en favvodokumentär. Sändningsdatum SVT1 20 juli kl 22.30 och vi tipsar lite extra om det här eftersom Khemiri har valt en så grym film: The Inner Tour handlar om några palestinier från Västbanken som åker på en guidad tur (i turistbuss!) in i Israel för att det är enda sättet för dem att få inresetillstånd. Dokumentären spelades in i en annan tid, innan andra intifadans utbrott, innan murbygget, innan Gazakriget, innan skepp fyllda med förnödenheter bordades piratstyle på internationellt vatten. Och ändå. Man fattar redan där och då att situationen är ohållbar. Att något måste göras.